Scen: Riksteatern/ Galeasen
Pjäs:Stjärnfall av Jim Cartwright
Regi: Rickard Günther
Scenografi: Peter Lundqvist
Kostym: Ida Kajsa Larsson
Medverkande: Annelie Martini, Sara Lindh, Anders Bäckman, Stefan Larsson, Mona-Lis Hässelbäck, Sölve Dogertz, Bebe Risenfors (musiker).
Foto:Joakim Strömholm

Dalademokraten –95.
Stjärnfall ett fall framåt för Sara
…Sverige har många begåvade musikalartister. Det bevisas gång efter annan.
Nya stjärnskottet Sara Lindh besökte på fredagen Avesta i Riksteaterns uppsättning av Stjärnfall.
Sara Lindh är ingen färsk nykomling. Hon har spelat Djungelboken på Folkan i Stockholm och hon gjorde en liten men oförglömlig roll som Anybodys i Riksteaterns West Side Story.
I Stjrnfall har hon en betydligt mer framträdande roll som den blyga, undanskuffade dottern Lilla Stjärna, men med en underbar skatt i sin strupe…
Kerstin Eriksson

Aftonbladet –95
Lysande stjärnor och svarta hål
…Engagerad, generös teater när den är som verkligast.
Med Jim Cartwrights Stjärnfall vågar si Riksteatern på den riktigt brännande teatern i en uppsättning som med all säkerhet kommer att tillhöra årets starkaste.
Rickard Günthers regi får den vitala texten att ta plats i scenrummet. I hans händer blir föreställningen nästan outhärdligt tydlig, varken skådespelare eller publik kan gömma sig för vad dramat berättar, men det innebär inte någon fykantig realism utan lika delar fantasifullhet och poesi. Inte för en sekund brister dramat i koncentration,. spelet saknar inte ögonblick av vila men äger inga transportsträckor, inga döda punkter…
Kate Larson

Arbetet -95.
Nuets svarta fars

…Sara Lindh är alldeles lysande som Stjärna, den unga flickan som skadats så av livet och som nu håller på att alldeles krossas(”fast det slutar lyckligt”). Skådespelerskan är också musikalartist och sjunger med diverse röster- mycket imponerande...
Bertil Palmqvist

Svenska Dagbladet-95
Utelämnande in till revbenen

...Stjärna- och Sara Lindh- kan verkligen sjunga. Hennes framträdande är ett förkroppsligande av Dolda Resurser. Men sången har med hennes jag att göra: när hon tvingas att sjunga offentligt är det en grov kränkning av hennes integritet…
Sara Granat

Kristianstad -95
Lysande Stjärnfall
…Sara Lindh med en bakgrund från Balettakademiens musikalteaterlinje gör en lysande rolltolkning av Lillstjärna. Vi lider med henne, gläds med henne. Hela hennes kroppspråk utstrålar ensamhet och övergivenhet. Därtill sjunger hon så att huden knottrar sig…
Ingela Rutberg
     
Skickligt spel
…Sara Lindh hanterar sin märkliga roll som det förmodade, inte underbarnet, utan guldkalven, på ett sätt som gör det omöjligt att släppa henne så länge hon finns i blickfånget. Det är mycket skickligt att bara erbjuda ett par stora ögon i ett vitt ansikte och resten draperat i ett smutsigt nattlinne som i hög grad motsvarar resten av miljön…
Åke Svensson, ? –95

En Stjärnas uppgång och fall
…Sara Lindh ger i rollen som Stjärna föreställningen det verkliga lyftet. Sällan har man sett den utsatta människan skör och känslig framställas så naket på scenen.
Hennes sätt att visa hur hon tyst får utstå denna skymf och hela denna press ifrån en totalt samvetslös omgivning är enastående. Som åskådare lider man med henne.
Många ögon tårades i salongen först av sorg och förtvivlan, men också i slutscenen av glädje över det trots allt på något sätt lyckliga slutet…
Anders Persson –95
     
    Skövde Nyheter -95
Ett Stjärnfall det slår gnistor om

…Wow, det här måste ni bara se!
Rickard Günthers uppsättning av engelsmannen Jim Cartwrights Stjärnfall har allt, till och med ett lyckligt slut…Sara Lindh gör den rädda och osynliga flickan på ett djupt gripande sätt…Jag upprepar: gå och se pjäsen ikväll…
David Björklund,

Kalmars tidning -95
Svart fars mot glittrig fond
…Våldsamma känslor och vulgära utspel varvas med finstämd kärlek, det är humor och fasa, fattigdom och glitter…
Gun Nilsson
   
Länstidningen i Östersund –95
"Stjärnfall” briljant skildring av två kvinnor

…Hjärtskärande är Lillstjärnas snyftande ”pappa, pappa”mot kudden när mamma ljudligt rumsterar med älskaren.
Sara Lindh gör Lillstjärna. Hon är moderns motsats. Ett skogsrå - tyst och skygg – men med en röst som får alla att lyssna. Hon har blivit ett med sina skivor och härmar perfekt Julie Andrews, Edtth Piaf, Billie Holliday, Marlene Dietrich med flera.
Sara Lindh är en äkta musikalartist. Hennes stora sångnummer på nattklubben var en av föreställningens höjdpunkter. Det var röstartisteri i den allra högsta skolan. Av Sara Lindh kan vi vänta oss mycket i framtiden…
Bernt Carlsson
     
   
  Dagens Nyheter -95
Realistiskt på gott och ont
…Men den verkligt drabbande gestaltningen - i denna annars märkligt oengagerande föreställning – svarar Sara Lindh för. Hon gör sångfågeln som alla -utom en! – utnyttjar för sina syften.
Rollfiguren kan hämta glans från Disneys Tingeling (det gjorde man i Göteborg) eller HC Andersens flicka med svavelstickor. Det finns sådana stråk i Lindhs gestaltning, men också något mycket mer påtagligt här och nu. Inte bara väsen utan en sogsen men fruktansvärt stark liten kropp…
Mikael Löfgren,